torsdag 3 juli 2014

Mord och respekt i Billeberga!

Det som jag ska berätta om nu har jag inga bilder på. Ni får helt enkelt tro på mig och kommer snart att inse att bilder hade varit makabert!
Det hela skedde i lördags men eftersom mitt schema har varit totalt fullbokat så har jag inte hunnit skriva tidigare. Nämnda dag vaknade jag kl 6.30 av att något lite djur skrek utanför vårt sovrumsfönster. Vi sov med fönstret öppet så det hördes väldigt tydligt.

Av någon underlig anledning(!?) tänkte jag direkt: Chapman, vad har du nu hittat på för jävelskap!!! Upp ur sängen for jag och ut på altanen och jaaadå... där satt Chapman med en halväten mus framför sig. Han tittade upp på mig och jag kunde inte för ögonblicket avgöra om blicken var stolt eller om det helt enkelt var ett vanligt maffiahot. Dvs: Kolla vad jag är kapabel till, om du inte gör som jag säger så händer samma sak med dig. Troligtvis var det ett maffiahot!

Jag är ju djurvän och lider med minsta mus och det var med sorg i hjärtat jag tänkte att jag måste plocka upp musen och begrava den i hundlatrinen eller nått annat ljuvt ställe, annars käkar Chapman upp den. Precis när jag tänker detta börjar musen hasa sig fram på framdelen som var någotsånär hel. Den skrek av skräck och förtvivlan och ja... jag nästan gråter när jag tänker på det.

Som jag sa så är jag djurvän och kan inte med att djur lider och jag förstod att musen var utom all räddning och måste få slippa sitt lidande omedelbart. Därav tar jag Johans sko som stod bredvid mig och slog ihjäl musen så att den höll på att åka rakt igenom stenplattor och allt. För säkerhetsskull drämde jag till en gång till trots att jag måste erkänna att den var platt och inälvor låg lite här och var. Så nog dog den på direkten,  det kan jag garantera.

Jag gick för att hämta hushållspapper och en påse att samla ihop kroppsdelar i och när jag kom tillbaka satt kattf-n och tuggade för fullt. Jag satte ett hastigt stopp för denna måltid, samlade ihop bevisen, tvättade av mig och kröp ner i sängen igen.

Allt detta hände under mina två första vakna minuter på lördagsmorgonen! Behöver jag säga att jag INTE somnade om?

Några dagar senare la jag märke till att Chapman var väldigt lugn och skötsam. Han har haft en väldigt låg profil och inte tagit närmelsevis den plats han vanligtvis kräver. Jag nämner detta för Johan men Johan är inte alls förvånad. Han tror att Chapman nu har sett vad JAG är kapabel till och har därför bestämt sig för att bli en lydig och skötsam kisekatt ;-)

Kan det vara så?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar