Varning för otäcka bilder

Nu får jag verkligen känna på hur det är att vara handikappad i detta landet, i allafall när det gäller sjuktransporter. Man läser ofta om hur dåligt det är men tror inte att man ska drabbas själv. Jag behövde 1 resa tur och retur och nedan kommer historien om hur det gick till! Jag är bara tillfälligt handikappad och lider verkligen med dom som har ett permanent handikapp.
Först lite kort (om jag nu kan fatta mig kort ;-) om varför jag behövde utnyttja en sjuktransport:

Jag har haft ont i båda mina fötter en längre tid. Jag har haft så ont så att jag har haft väldiga problem att gå och stå. All belastning på mina fötter har gjort obeskrivligt ont! Även nätterna har plågat mig. Desto mer jag har använt mina fötter dagtid, desto mindre har jag kunnat sova på natten. Problemet på natten har varit att fötterna har sprängvärkt inuti och huden har bränt som eld varvat med bortdomningar och stickningar, ibland upp till knäna. Jag tror att jag får det att låta bekvämare än vad det är...
Efter diverse undersökningar så har 1 ortoped, 1 ortopedkirurg samt en ortopedkirurgkandidat konstaterat att det är Tarsaltunnelsyndrom. Om ni känner igen ordet så kan det vara så att ni förknippar det med Karpaltunnelsyndrom som man har i händerna. På ren svenska är det nerverna som kommit i kläm och handoperationerna är så pass vanliga så att dom flesta känner någon som gjort det eller kanske har gjort det själv.
Det enda sättet att åtgärda problemet är att öppna foten och blotta nerven och lägga den rätt. Detta ska jag göra i båda fötterna och i fredags gjordes vänster fot. När jag pratade med kirurgen efter operationen sa hon att nerven låg inte alls där den skulle. Den hade tvingats flytta på sig en bra bit och när hon öppnade upp och hittade nerven så "ploppade" den fram som ett gummiband som spänts som en slangbella, och den la sig rätt. Jag hade också kraftig inflammation runt nerven. Den inflammerade nerven har alltså legat så att jag har trampat på den för varje steg jag har tagit. När jag sa till kirurgen att det var ju inte konstigt att jag hade ont, då svarade hon att ännu konstigare är att jag kunnat gå på foten överhuvudtaget. Nåja, jag har sagt att det gör ont men har inte kunnat beskriva med ord hur ont. Kanske ni kan tänka er?
Jag hamnade dock i en lite jobbig situation när vänster fot var opererad... Jag kunde inte stödja på vänster fot, så klart, och all tyngd måste höger fot ta och den är ju inte åtgärdad. All tyngd läggs alltså på höger nu och den mår inte så bra av ovanstående skäl!
Idag hände dock något och det var positivt: Jag kan stödja försiktigt på vänstern! Det innebär att högern + MINA ARMAR avlastas! Att hoppa på ett ben med kryckor är inte en dans på rosor... Jag kommer att få Karl Alfred-armar :-)

Nu ska jag även operera högerfoten men ska först på ett återbesök vecka två hos kirurgen. Då ska vänsterfoten utvärderas och högerfoten ska bokas in på op. Jag har gott hopp om att vänstern kommer att bli bra nu när saker och ting sitter på rätt plats i foten. Tid till op på högern kommer att gå fort enligt kirurgen.

Nu vet ni bakgrunden till nästa historia jag ska berätta:

Jag skulle till distriktssköterskan i Svalöv och lägga om såret. Jag kan inte köra bil och tyckte att jag har rätt till sjuktaxi.
Jag började med att ringa till distriktssköterskan (hädanefter benämmt som ds) och bokade en tid kl 9:15.
Jag ringde vidare till Skånetrafikens sjukresor och dom sa att jag inte hade rätt till sjuktaxi utan intyg.
Ringde till ds igen och dom faxade ett intyg till dom.
Efter tio minuter ringde jag igen för att boka sjuktaxi men fick inte det för jag inte hade sjukintyg. Jo det har ni fått svarade jag, det har ds faxat! Nej vi har inte fått det än. Skitsnack, ett fax går fram direkt. Jo men dom som tar emot faxet har inte lagt in det i systemet. Inte mitt problem, svarade jag! Jag ska ha en sjuktaxi!
Ok det kommer en taxi kl 8:50. Jag bor i Billeberga och det är åtta kilometer från Svalöv.
8:45 gick jag ut och satte mig på en stol redo att åka. 9:10 gick jag in för jag höll på att frysa ihjäl (-10 grader).
Ringde ds och hon sa att jag fick komma även om jag missade tiden. Dom skulle trycka in mig.
9:50 ringde jag till skånetrafiken. Man kan välja med knappval: 1=Boka resa, 2=Avboka resa, 3=Försenad taxi. Jag valde nr tre och en röst säger: Det är just nu kö men vi besvarat ditt samtal så fort vi kan. Beräknad kötid: 133 minuter!!!!! Jag väntade och väntade... Min goda granne Stina kom in och med hennes telefon ringde vi till Landskronataxi och bokade en vanlig taxi. Jag stod kvar i kön hos Skånetrafiken. I väntan på L-taxi ringer Stinas telefon (den vi bokat L-taxi från). Det var L-taxi som ringde och undrade vart jag höll hus. Dom stod utanför Vattenverksvägen 37 men jag var inte där! Nej ni står inte här svarar Stina. Jo svarar dom, i BILLESHOLM!!! Ojdå dom hade visst hört fel... Inte lyssnat alls skulle jag vilja säga... Dom har knappat in Vattenverksvägen och förstavalet i listan blev Billesholm.
Vänta vänta vänta... Strax innan den vilsna L-taxin kom fram till Billeberga, svarade Skånetrafiken. Det var förmodligen varken första eller sista gången den dagen, dom fick höra: VAR I HELVETE BLIR MIN TAXI AV???????????? Den skulle komma 8:30 och klockan är nu 11:30!!!
En helt likgiltig tjej svarade jaså har den inte kommit. Vill du ändå ha en taxi? Nej för helvete, nu har jag bokat annan taxi och den ska NI betala!!! Inga problem, ta kvitto och skicka till följande adress.

Jag kom till Svalöv och fick lagt om mitt sår som det kommer bilder på nedan. Varning!!!
När jag skulle hem ringde jag sjuktaxi igen. Jag valde 1 som i Boka resa. Väntetid Över fem minuter. Vad fan innebär det? 2 timmar, 6 minuter eller vad??? Nåja, jag hade plats nr 10. Plötsligt låter det som att någon svarar  och jag måste välja knappval 1 igen. Väntetid Över fem minuter, du har plats nr 17!!!!
Jag kom fram och blev lovad en bil kl 12:55. Bilen kom 13:00. Bara 5 minuter försenad och hela dagen var glömd :-) Eller? Så f-n heller...
När jag ser det här bloginlägget inser jag att det nog är en roman jag skulle skriva istället :-) Jag har absolut inte berättat min historia för att ni ska tycka synd om mig. Hade det varit avsikten kunde jag ha uppdaterat facebook dagligen för att berätta hur jag mår, men jag är inte ute efter att fiska sympatier. I själva verket är jag mega trött på att läsa alla inlägg som skrivs enbart för att få uppmärksamhet och "tyck synd om mig". Jag skriver detta mest för att sprida hur Skånetrafiken sköter sina sjukresor. Lägg min historia till historien om min vän Magnus som sitter permanent i rullstol och som skånetrafiken "glömde hämta" ute i skogen en natt i somras. Han hade varit på kvällspromenad med sina hundar. Lägg även till alla historier som tidningen tar upp nästan varje dag. Dom är INTE överdrivna.